Kandidatlista i valet till kyrkofullmäktige

FiSK i Oscars församling har beslutat om kandidatlistan i det kommande valet den 19 september till kyrkofullmäktige i Oscars församling.
1 Birgitta Fristedt Odelberg, teol.kand, fil.mag., Riddargatan
2 Göran Collert, bankman, Grevgatan
3 Margareta Hedelius, jur. kand., Oxenstiernsgatan
4 Per Haukaas, egenföretagare, Öregrundsgatan
5 Elisabeth Guthe, adjunkt, Gumshornsgatan
6 Gunilla Edelstam, docent, jur. dr, Tysta gatan
7 Ann-Marie Erfass, pensionär, Breitenfeldsgatan
8 Camilla Ericsson, kommunikatör, Erik Dahlbergsgatan
9 Christina S Messick, jur.kand., Lützengatan
10 Hans Thorsen Lamm, uppfinnare, civ.ing, Ulrikagatan
11 Sonja Livijn, sjukgymnast, Armfeltsgatan
12 Marianne Möllerfors, pensionär, Rindögatan
13 Carin Wollnert Paulson, pensionär, Bergsgränd
14 Lars Strandberg, pensionär, Banérgatan
15 Anna Collert, psykoterapeut, Wittstocksgatan
16 Herdis Molinder, doktor, medicinsk vetenskap, Strandvägen

När kyrkan blir sista länken…

Föreningens vice ordförande skriver om viruspandemin.

Ingen av oss vet helt säker hur sjuka vi blir om vi drabbas av Covid-19. Vi kan bara hoppas på det allra bästa och att vi får all tänkbar vård när vi behöver det. Vi uppmanas att följa råden från Folkhälsomyndigheten med Anders Tegnell i spetsen. På TV ser vi anhöriga som tvingats separera ifrån sina nära och vi möts av handsprit, avståndsregler och annat för att minska smittspridningen. Det pågår ett krig för att utrota ett virus vi inte riktigt vet allt om. Vi hoppas och väntar på vetenskapen och ett vaccin som till slut skall rädda oss.

Under tiden måste vi alla vandra en ökenvandring och kyrkan finns med i den vandringen. Livet står inte still och människor hamnar nu ännu mer i nöd. Den psykiska ohälsan ökar och familjer splittras. En världslig separation från gemenskapen. Trots teknikens framsteg så räcker det inte. Ingen av oss skall behöva vandra i mörker utan kyrkans ljus skall brinna. Kyrkan är inte stängd utan vi finns där och diakonin möter de drabbade.

Hon kom ensam och rädd till kyrkan, rädd för att bli sjuk igen. Hon känner sig inte säker utan är orolig. Två månaders respirator vård mot Covid-19 Läkarna hade inte mycket hopp och trodde inte att hon skulle överleva. Hennes son som är femton år gammal fick komma till sjukhuset för att ta farväl av sin mamma iklädd skyddsutrustning. Hennes liv pendlade mellan liv och död och sonen mådde allt sämre av all oro och ångest. Hon berättar för mig att hon smittades på arbetet på ett av de äldreboenden där nästan hälften av de äldre dog. Det var kaos och arbetsgivaren förlorade kontrollen över smittspridningen. Det fanns inte skyddsutrustning och knappt handsprit.

Hon blev still slut smittad och blev sjukare och sjukare under de två veckor hon fortfarande var hemma. Hon trodde det skulle gå över men till slut fick hon åka in till sjukhuset. Sonen som inte kunde lämnas ensam hemma fick bo två månader hos vänner. Katten tog en granne hand om.

Nu kommer hon till församlingen för att be om hjälp. Vårdkostnader på 6000 kr och indraget underhåll för sonen som inte bodde hemma när mamma var på sjukhus. På det blev det förseningsavgifter på räkningarna. Hon vill gärna tacka vänner och grannar som hjälpt till men pengarna räcker inte. Kommunen betalar inte för sonen eftersom de inte placerade honom i familjen, katten inte att tänka på. Så hon vänder sig till kyrkan som ett sista hopp om hjälp för hennes sons gitarrlektioner. Hon känner sig ensam, ledsen och rädd. Hon frågar mig om det finns någon hjälp. Det finns lite hjälp för henne och kyrkan hjälper henne med det som är möjligt inte mycket men kanske tillräckligt.

När samhället inte räcker till då är kyrkans diakoni många människors sista hopp. Kyrkans diakoni är också en röst för de som drabbats i samhället. Kyrkan finns till för dig och för oss alla när ingen annan finns. Ett ljus som vi alla måste vårda i vår gemensamma kyrka.

Estelle Wiesel
Diakon

Domkapitlet gav oss rätt.

Margareta Hedelius från FiSK har begärt hos domkapitlet beslutsprövning av kyrkorådets i Oscars församling beslut om utdelning av församlingens lägenheter att “Beslut av bostadsdelegerade är inte offentliga”.
Huvudregeln är offentlighet i svenska kyrkans verksamhet.
Vi hävdar att förtroendevalda inte ska få lägenheter i församlingens hus utan endast personal.
Handläggningen av frågor om hyreskontrakt till en lägenhet i församlingens fastigheter bör ske i ett utskott och beslutet tas i kyrkorådet för att säkerställa demokratisk insyn. Såväl ansökningar, minnesanteckningar som beslut i dessa fall saknas helt i diariet såvitt vi vet.
Vi anser det viktigt att få prövat om församlingens tillgångar kan få disponeras på sätt som framgår av kyrkorådets beslut.
Domkapitlet säger i sitt beslut:
Enligt lag (1998:1591) om Svenska kyrkan skall var och en ha rätt att ta del av Svenska kyrkans handlingar.
Det strider mot kyrkoordningen att i principerna/riktlinjerna för bostadsdelegerades uppdrag skriva “Beslut av bostadsdelegerade är inte offentliga.”
Kyrkorådets beslut om att fastställa principer för församlingens bostäder ska således upphävas.

Bättre styrning av Oscars församling.

Göran Collert, kyrkofullmäktigledamot i Oscars församling beskriver utgångspunkten för FiSK i kyrkovalet 2021.
När Svenska kyrkan skildes från staten var vi många som trodde att kyrkan skulle styra, inte politikerna. Så har inte blivit fallet. I kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, är det socialdemokraterna med stöd av centerpartiet som bestämmer. På församlingsnivå är läget skiftande. I Oscars församling råder däremot samma politiska käbbel och strider som i riksdagen och i andra politiska församlingar. De som regerar är BA (moderaterna) med stöd av KD, som är i majoritet och sitter i alla organ och utskott. I senaste kyrkovalet fick de 16 av 35 mandat.
FiSKs uppfattning är att nuvarande sätt att regera är ineffektivt och borde vara främmande för ett kristet forum.
Vi vet att Oscars församling har svåra uppgifter framför sig: medlemsantalet sjunker, antalet deltagare i församlingens arrangemang minskar, kyrkoavgifterna ger inte tillräckligt överskott, de tre bostadsfastigheterna behöver ordentliga reparationer osv.
Samtidigt finns det i församlingen stora behov, inte minst coronan har visat på detta. De som bor i vår församling tillhör i hög grad endera de äldsta eller yngsta åldersgrupperna och det är just i dessa åldrar som församlingen behövs bäst.
Genom nybyggen kommer vår församling att få många möjliga nya medlemmar, vilket kräver arbete av oss för att ta tillvara den möjligheten.
FiSK vill att det styrelseskick som finns i kommunal- och rikspolitik ska bannlysas i kyrkan. I stället ska alla som genom de olika nomineringsgrupperna väljs till kyrkofullmäktige delta i församlingens styrelse och utskott. Vid olika mening måste majoritetsbeslut gälla, men detta skall vara ett undantag, då har förberedelserna misslyckats. Ledamöterna måste sträva efter att bearbeta frågorna så att samsyn kan uppnås. Uppgifterna framåt är så stora att alla goda krafter behövs!

Het debatt inför årets kyrkomöte i Kyrkans Tidning

Till årets kyrkomöte har kyrkostyrelsen föreslagit att ett antal utredningar startas om samordnad kapitalförvaltning, den demokratiska strukturen och stiftsindelningen, exempelvis tvingande anslutning till ett centralt ekonomi- och lönesystem och avgiftsväxling.
Detta har väckt ont blod. I Kyrkans Tidning är debatten livlig. Det finns de som säger att kyrkostyrelsen går längre än vad 1200-talets påvar och även Gustav Vasa skulle vågat sig på.
Dock, kyrkostyrelsen med dess 1:e vice ordförande Wanja Lundby-Wedin (s, f d LO-ordförande) i spetsen vänder inte andra kinden till, utan menar att förslaget är ett uttryck för omsorg om församlingarna och syftar till att öka församlingarnas möjligheter till ett digitaliserat arbetssätt, allt för att nå lägre kostnader
Hur som helst, kyrkostyrelsen har släppt anden ur flaskan, fortsättning följer.