Göran Collert, kyrkofullmäktigledamot i Oscars församling beskriver utgångspunkten för FiSK i kyrkovalet 2021.
När Svenska kyrkan skildes från staten var vi många som trodde att kyrkan skulle styra, inte politikerna. Så har inte blivit fallet. I kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, är det socialdemokraterna med stöd av centerpartiet som bestämmer. På församlingsnivå är läget skiftande. I Oscars församling råder däremot samma politiska käbbel och strider som i riksdagen och i andra politiska församlingar. De som regerar är BA (moderaterna) med stöd av KD, som är i majoritet och sitter i alla organ och utskott. I senaste kyrkovalet fick de 16 av 35 mandat.
FiSKs uppfattning är att nuvarande sätt att regera är ineffektivt och borde vara främmande för ett kristet forum.
Vi vet att Oscars församling har svåra uppgifter framför sig: medlemsantalet sjunker, antalet deltagare i församlingens arrangemang minskar, kyrkoavgifterna ger inte tillräckligt överskott, de tre bostadsfastigheterna behöver ordentliga reparationer osv.
Samtidigt finns det i församlingen stora behov, inte minst coronan har visat på detta. De som bor i vår församling tillhör i hög grad endera de äldsta eller yngsta åldersgrupperna och det är just i dessa åldrar som församlingen behövs bäst.
Genom nybyggen kommer vår församling att få många möjliga nya medlemmar, vilket kräver arbete av oss för att ta tillvara den möjligheten.
FiSK vill att det styrelseskick som finns i kommunal- och rikspolitik ska bannlysas i kyrkan. I stället ska alla som genom de olika nomineringsgrupperna väljs till kyrkofullmäktige delta i församlingens styrelse och utskott. Vid olika mening måste majoritetsbeslut gälla, men detta skall vara ett undantag, då har förberedelserna misslyckats. Ledamöterna måste sträva efter att bearbeta frågorna så att samsyn kan uppnås. Uppgifterna framåt är så stora att alla goda krafter behövs!
Het debatt inför årets kyrkomöte i Kyrkans Tidning
Till årets kyrkomöte har kyrkostyrelsen föreslagit att ett antal utredningar startas om samordnad kapitalförvaltning, den demokratiska strukturen och stiftsindelningen, exempelvis tvingande anslutning till ett centralt ekonomi- och lönesystem och avgiftsväxling.
Detta har väckt ont blod. I Kyrkans Tidning är debatten livlig. Det finns de som säger att kyrkostyrelsen går längre än vad 1200-talets påvar och även Gustav Vasa skulle vågat sig på.
Dock, kyrkostyrelsen med dess 1:e vice ordförande Wanja Lundby-Wedin (s, f d LO-ordförande) i spetsen vänder inte andra kinden till, utan menar att förslaget är ett uttryck för omsorg om församlingarna och syftar till att öka församlingarnas möjligheter till ett digitaliserat arbetssätt, allt för att nå lägre kostnader
Hur som helst, kyrkostyrelsen har släppt anden ur flaskan, fortsättning följer.
Kyrkans tidning om lägenhetsaffärerna i Oscars församling.
Kyrkorådet i Oscars församling vill sekretessbelägga vem som tilldelas lägenhet i församlingens fastigheter. Beslutet har överklagats till domkapitlet. Församlingen har redan tidigare granskats i media för olika lägenhetsaffärer.
Oscars församling, Stockholms stift, äger tre fastigheter med ett 60-tal lägenheter. I april i år beslutade kyrkorådet att upphäva de riktlinjer för uthyrning av församlingens lägenheter som togs 2004 och i stället fastställa nya principer för församlingens bostäder.
Två ledamöter reserverade sig och begärde beslutsprövning av domkapitlet. De menar att formuleringen ”Beslut av bostadsdelegerade (församlingens lägenhetskommitté, reds. anm.) är inte offentliga” som står i de nya principerna måste ifrågasättas då huvudregeln är offentlighet i Svenska kyrkans verksamhet.
I ett tillägg till de gamla riktlinjerna står det också uttryckligen ”Eftersom kyrkorådets protokoll är offentligt förebyggs därigenom jäv.” Det tillägget har också upphört i och med kyrkorådets nya principer. I praktiken har lägenhetskommittén aldrig rapporterat till kyrkorådet vem som fått lägenheterna, men med de nya riktlinjerna blir denna praxis också det som formellt ska gälla.
Domkapitlet beslutade i juni att bereda församlingen tillfälle att senast den 4 augusti yttra sig om de nya riktlinjerna som överklagats. Kyrkorådet kommer att ge svar vid sitt nästa sammanträde den 7 september.
Hälsning från Yorkshire
Föreningens ordförande Charlotte Broms skickade en hälsning från en kyrka i Yorkshire.
Kyrka i Yorkshire
Ska de som bestämmer i Oscars församling ge sig själva lägenheter?
Kyrkorådet i Oscars församling har beslutat att avstyrka flera motioner till kyrkofullmäktige
angående fördelning av kyrkans lägenheter.
Motionärer från olika grupper inom fullmäktige kräver att lediga lägenheter endast skall hyras ut till kyrkans anställda eller lämnas till bostadsförmedlingen och inte som nu är fallet erbjuds
förtroendevalda i församlingen.
Vi har reserverat oss mot majoritetens beslut och hoppas nu att det samlade kyrkofullmäktige vid sitt nästa möte den 27 maj bifaller våra motioner. Det är angeläget att församlingens rykte inte ytterligare äventyras i en situation då allt fler medlemmar väljer att lämna församlingen.
Höj inte kyrkoavgiften!
Majoriteten i Oscars församlings kyrkofullmäktige har beslutat att höja kyrkoavgiften med cirka fem procent nästa år, vilket vi motsatte oss. Resultatet av omröstningen blev 19 röster för en höjning och 10 röster emot.
Vi anser att höjning av kyrkoavgiften är fel väg att lösa församlingens ekonomiproblem. Grundproblemet är att Oscars församling har för stora kostnader samtidigt som alltfler medlemmar lämnar församlingen.
I stället för att höja avgiften vill vi effektivisera verksamheten och genomföra strukturella förändringar, främst inom fastighetsförvaltningen men också inom administrationen. Det skulle skapa överskott som, väl kan ersätta avgiftshöjningen.
Majoriteten bestående av bland andra ”Borgerligt alternativ” och Kristdemokraterna motsatte sig emellertid en strukturell översyn.
Vi vill satsa på kyrkans kärnverksamhet och anser att en diskussion om den verksamheten bör sättas i främsta rummet, vilket även understryks av att så många i fullmäktige röstade mot en avgiftshöjning.
KYRKAN I TEATERN. Lars Löfgren kåserade i Djurgårdskyrkan den 20 februari.
I ett barndomsminne gjorde far och son fantasipromenader i hemmet och kom en gång till den märkvärdiga teatern i Epidaurus på Pelopenesos i Grekland. Decennier senare stod Lars tillsammans med Ingmar Bergman mitt i den berömda amfiteatern. Lars planerade som Dramatenchef en säsong med de klassiska grekiska dramerna och Greklands kulturminister Melina Mercouri inbjöd till studiebesök.
All antik teater vi har i skriftliga källor handlar om religion. Epidaurus var den plats där gudarna steg ned till jorden. Här uppstod samtidigt religiös rit och teaterns drama. Intill teatern fanns ett tempel och också ett sjukhus där man funnit att ett kar för vatten och stora elektriska ålar som skulle bota svårt sjuka och lytta. Lars anknöt till vår tid och läste ett avsnitt ut fjolårets Augustprisvinnare Patrik SvenssonsÅlevangeliet. 300 år senare dödades Kristus på korset. Lars berättade hur kyrkan och teatern följts åt genom århundranden från den första Quem queirits?-scenen (Vem söker ni?) som benediktinermunkarna i Schweiz spelade upp, där ängeln visar lindorna efter den uppståndne frälsaren. Kyrkospelen flyttade ut på torgen i städerna och gillen och skrån utvecklade dem.
När reformationen kom tog spelen slut. Nu kunde man läsa och höra evangeliet på sitt eget språk. Olaus Petri följde Luther, som använde teatern i undervisningen. Han skrev Sveriges första teaterpjäs, Tobie Comedia, och den blev början på Strindbergs genombrottspjäs Mäster Olof, den första pjäs som spelades i det nya Dramatenhuset på Nybroplan vid invigningen 1908.
Kåseriet vandrade raskt vidare i tiden. Drottning Kristina spelade teater och besökte Anatomiska teatern i Uppsala, där anatomen mot tre marks entré öppnade kroppar och visade Guds allmakt. Lejonkulan i muren till Tre Kronor blev vår första fasta teater. Karl XII tog med både fältpräst och fältunderhållning när han drog i krig och Gustaf III inrättade Operan, Svenska akademien och Dramaten som gav oss ett gemensamt svenskt talspråk. Medelklassens breddning betydde fler besökare till kyrkan och teatern på 1800-talet, men också högre krav på kontroll av tillgänglighet och innehåll från de styrande. De resande teatersällskapen introducerade världsdramatiken på svenska; Shakespeares Romeo och Julia fick svensk premiär i Norrköping. Men populärast var Världens skapelsemed teaterdirektören Seuerling som Gud fader i nattmössa och morgonrock som planterade nejlikor och tulpaner i Edens lustgård.
Ibsen och Strindberg gjorde svensk teater världsberömd med pjäser som Fröken Julie och Ett dockhem; vardagsmoralen satt i centrum men också frågan om kvinnans frigörelse. På 1900-talet talade skådespelarna som präster på scenen och prästerna som skådespelare i kyrkan. Anders de Wahl på Dramaten älskade att predika i ”Det gamla spelet om Envar”och i ett brev på Kungliga biblioteket tackar kyrkoherden Erik Bergman och hans son Ingmar för föreställningen. När Ingmar Bergman skriver manus till Fanny och Alexander spelar Ekdals familjeteater Edelpöcks Spel om Jesu Kristi glädjerika födelsesom gick på Dramaten 1933 med skolpojken Ingmar på andra raden i salongen. Lars berättade också om ett praktgräl mellan kyrkan och teatern när Dramaten behövde en kassapjäs då Kreugerkraschen skakade Sverige och teaterchefen Wettergren hade premiär på Guds gröna ängar, en Broadwaysuccé med negro spirituals. ”Negerdrama oktoberbomb på Dramaten” skrev Aftonbladet. Kritik mot höga kostnader men också en kampanj i Svenska Dagbladet med statskyrkopräster i spetsen och uppslutning av frikyrkokretsarna. Krav på censur: Det religiösa budskapet förlöjligades, ansåg man. Åtta nazister kastade flygblad, tomater och stenar från tredje raden. Styrelsen ställde sina platser till förfogande, ecklesiastik-ministern övertalade teaterchefen att stanna, men övriga i styrelsen fick sparken.
Men under kan också ske, som när Dramaten hade världspremiär på Eugene O´Neills familjedrama Lång dags färd mot natt med Inga Tidblad och Lars Hansson som föräldrarna och Ulf Palme och Jarl Kulle som sönerna. Det inspirerade Lars Norén att skriva sina första pjäser, ”Natten är dagens mor” och ”Kaos är granne med Gud”. Lars Löfgren sammanfattade sitt kåseri: Är det inte märkvärdigt att se hur Kyrkan och Teatern har samma ursprung, har hängt ihop som ler och långhalm, lärt varandra, inspirerat varandra, kritiserat varandra, diskuterat och varit oeniga och ändå fått näring och givit näring åt varandras existens. Båda är beroende av att lyckas ge församlingen / publiken gemenskap i upplevelsen av pjäsens budskap och platsens ande.
Kanske är det i vår tid så att teaterns inlevelse och kyrkans tro
är det moderna intellektets räddning.
Kanske kan vår tid karaktäriseras med Hjalmar Gullbergs ord:
”Den regeln har ej blivit överträdd: Är Gud på jorden, vandrar han förklädd.”